Vad är det för skillnad mellan inre återkoppling och yttre återkoppling – och hur kan den yttre återkopplingen störa den inre återkopplingen?

Inre återkoppling är den information som kommer från nervsystemet till hjärnan och berättar om kroppens jämnviktsläge (balans) och kroppens position samt ledernas rörelse och rörelseutslag. Det är fem olika input som tillsammans skapar hela informationsflödet; synen, kinestetiska (från muskler och leder), vestibulära (balansorganen i örat), känseln och hörseln. Hjärnans uppgift är att ta emot informationen, tolka och ge den mening samt använda den samlade bilden för att optimera rörelserna för att klara av och hantera rörelseuppgiften på bästa sätt.

Vi är helt beroende av den inre återkopplingen för att kunna utföra våra rörelser. Vi är också helt beroende av den inre återkopplingen för att kunna utveckla vår rörelseförmåga och klara rörelseuppgiften bättre. Ju bättre den inre återkopplingen kan tolkas och användas desto effektivare sker rörelseutvecklingen. För en skidåkare innebär det konkret en bättre skidteknisk utveckling.

Den yttre återkopplingen kommer från miljön och sammanhanget kring åkaren. Det kan vara resultatlistor, video, andra åkare och föräldrar. Oftast tänker man på tränaren och ledaren som har till uppgift att utveckla åkarnas teknik samt motivera till träning, tävling och utveckling.

Om den yttre återkopplingen kommer på ett, för åkaren, riktigt sätt stimulerar det rörelseutvecklingen men är egentligen inte nödvändig för att utvecklingen ska ske. Tvärtom, ibland kan den yttre återkopplingen hindra och störa den skidtekniska utvecklingen.

Till hjärnan kommer flera miljoner nervsignaler i sekunden som ska tas emot och tolkas. Samtidigt som vi i vårt medvetande bara kan hålla ett handfull tankar i fokus. Om åkaren riktar sitt medvetande på något som tränaren eller ledaren sagt att åkaren ska fokusera på kan det hindra och störa kroppens eget återkopplingssystem. Det finns en begränsning på hur mycket hjärnan kan processa i varje givet ögonblick. I synnerhet gäller detta om åkaren, på inrådan av ledaren/tränaren, fokuserar på hur rörelsen ska utföras och inte på vad rörelseuppgiften är eller vilken effekt rörelserna ska uppnå.

I många fall är det effektivare om tränaren lägger tid och kunskap på att designa rörelseuppgiften så att den direkt passar den enskilde åkarens vilja och förmåga och sen låter åkaren i lugn och ro arbeta sig fram mot hur rörelseuppgiften ska lösas genom att ge möjligheten att prova många gånger utan att tränaren värderar om det blev rätt eller fel.

När sen återkopplingen från tränaren/ledaren kommer bör den vara väl genomtänkt, komma i rätt tid och faktiskt påverka åkarens utveckling framåt. Kanske är det då effektivare att återkoppla på åkarens vilja än att återkoppla på förmågan?

Läs fler artiklar om Teknikutveckling >>